Long time, no see. En timme framåt. Precis. På våren tar vi fram trädgårdstolarna och på hösten in dom igen. Den där timmen känns som världens längsta omöjliga jetlag att komma över. Hursomhelst, Uppsala besöktes förra helgen och barndop stod i agendan. Venla Frieda Alfhild Dahlin, vilken underbart söt unge. Nåja, låt oss ta det från början. Innan vi nådde destination Uppsala stannade vi en halvtimme, ett slags depåstopp i Norrköping där vi bjöds på fika/eftermiddagsvickning hos Rebeccas mormor. Väldigt smaskigt. Hon hade antagligen bakat hela morgonen så grytlapparna hade noga använts.

Väl framme i Uppland möttes vi av stolta föräldrar, inget konstigt med det givetvis. Finnar och svenskar delade denna cermoni och mittemellan dagarna lyckades vi även genomföra den årliga Brödrafajten. Ingen överraskning att bucklan återvände till Mönsterås igen. Olika bollsporter, spingo och kortspelet kort och en lång. I sistnämnda grenen var jag den största korthajen och vann därmed årets fajt. Mohaha.
Jonas kände sig förmodligen lurad på segern och till sitt försvar släppte han väder. Den kraftiga odören kom som ett klot emot en och Adde och jag fick lämna rummet. Fy. Dålig förlorare.

I övrigt, tja Jerry har flytt landet till Norge och han verkar trivas bra.