Alla vägar har sitt pris. Tog min sista snuspris i torsdags. Första dagen var en grinig dag, Rebecca fick helt omotiverat utstå mycket. Ett fruktansvärt starkt gift ska lämna kroppen och det går verkligen hur bra som helst. Visar prov på karaktär. Det handlar om två saker. En motivation, ett beslut. Jag är sannerligen stolt över mig själv, som sedan tretton år tillbaka haft en snusdosa i framfickan. Man ska "göra slut" med vän. En duell, i sann cowboyanda. Missar du kan prillan beröva dig livet, men är du tillräckligt snabb kan du ge tobaken från Götet en rejäl känga. Jag vann, jag vinner varje dag. Jag är en vinnare alla dagar i veckan.

Köpte Nicotinell igår, vet inte om jag redan ångrar det beslutet? Kanske rentav klarar mig med Onico? Skitsamma, båda varianterna hjälper mig i mitt nya tobaksfria liv. Och till alla er som nyttjar nikotin och vill sluta...saknas motivation? Glöm.

Jag har gjort grovjobbet, "snön är skottad och det är asfalterat under mina fötter". Återigen, stolt.