Först och främst, grattis till mamma Mona! Med övertalning och bearbetning fick jag permission från hennes tillställning, kalas. Jag tillbringade tisdagskvällen på ovalen i Målilla. Sprang in i en gammal vän från rivalerna från Vetlanda, Malin. Jag skrämde henne en aning vilket resulterade i ett kaffedränkt matchprogram, pinsamt. Trevligt sällskap ändå:)

Matchen då? Tja Dackarna tog det med nöd och näppe tillslut, men det är oförlåtligt att matchen skjuts upp en halvtimme och man får se två traktorer köra omkring. 51-45 är verkligen inte övertygande men vinst är det enda som räknas från Dackarna. Rune Holta, vilken världsklass!