Wii
Ett par månader i stiltje, respirator i sann Kristina Lugn-tempo. Tillbaka. Skilsmässablogg, game over. Lyckoblogg, hej. Jag kröp genom lera och smuts och kom ut hel och ren på andra sidan. Renare och lenare än en barnrumpa.Hur summerar man en sådan lång tid? Kärlek, svek, närmare vänskap och bilkörning, Kalmar---->Göteborg---->Ullared---->Mönsterås.Slänger ett getöga på min flickvän. Rebecca. Med två c dessutom. Göteborgare, Kalmarit. Läser till sjuksköterska. Puss till dig.
Fint.
Höst...varför inte döpa om årstiden till regn? Förut gillade jag hösten, nu, tvärtom. Sommaren är varm, vintern är kall och det som kommer där emellan är något jag kan jämföra med det där vita gegget man kan vakna med mellan läpparna, ungefär som att du inte druckit vatten på evigheter. Gegg.
Fortfarande råder finanskris och ingen verkar se någon som helst ljusning av det hela. Finanskris eller ej, det svenska folket lär slå alla rekord i årets julklappshandel ändå. För egen del har jag investerat cash på ett Nintendo Wii. Wii.
Bio stundade denna torsdagkväll, ”Luftslottet som sprängdes”. Suverän, helt väntat. Ingen överraskning. Men vänta...det är något fel i den här texten. Sur kvinna i som vägrar lämnar ut biljetter? Visst ja. Jerry, Julia, Rebecca och jag såg filmen, som var skitbra. Men det höll på att bli ett riktigt anti klimax. Jerrys kontokort fungerade inte, allt stämde med tidsbokning och platser, men eftersom kortet med densammas namn på inte gick igenom läsaren fick han återköpa biljetterna. Borde man inte kunna knappa in kortets nummer i datorn, svar, nej. Helt omöjligt. Och efter åtta signaturer från Herr Tannerstedt fick Dahlin pynta för biljetterna.