Febersjuk igår, vilket elände. Idag var jag dock åter på benen och Scania kallade. Helgen som passerade var med all säkerhet den sista helgen vi delade med Jerry och Julia på bra länge. Jerka blir norrman inom kort och det känns lite trist. Glad för hans skull. Givetvis.
Ovan nämnda par, Rebecca och jag tillbringade söndagen med bad i Vattenpalatset. Vattenruschbanan hade tydligen renoverats vilket innebar att Jerry och jag förvandlades till två killar i fjärde klass. Vi tjafsade om vem som var snabbast, hur vi åkte för att åka fortare samt gnällde över smärta i rygg och axlar. Han vann, med två tiondelar. Piss. Eftersom han är aningen tyngre än mig ansåg jag det omöjligt att besegra karln. To be continued....

Fyrtiosex nysningar av klor och inom loppet av två timmar senare var man nöjd. Bara att inse, det var länge sedan man gick i fjärde klass. Man har inte samma energi längre och framförallt blir man mer rastlös i vuxen ålder. Man lämnade palatset med russinhud och fullständigt utmattad. Orkeslös, helt enkelt.

I helgen som komma skall, väntar vi besök från Göteborg. Riktigt roligt.
För övrigt längtar jag enormt efter speedwaysäsongen nu. Surfar runt på sidor, om och om, igen.

Inte en dag yngre, åtminstone inte i folkbokföringen skriver jag ytterligare ett blogginlägg. En fantastisk födelsedag med kinamat, cheesecake och fina vänner gjorde underverk igår. Efter kneget käkade Rebecca och jag en romantisk middag på Restaurang Pub Cecil i Oskarshamn. Nostalgikick. Stekt skuren kyckling med cashewnötter smekte smaklökarna och en försvunnen tid infann sig. Adressändrade kontinuerligt och ordentligt under mina fyra år i stan. Lathet innebar Cecil, och för det mesta vankades det ovan nämnda maträtt.
Efter middagen, som för övrigt avslutades med friterad ananas med glass köpte vi jordgubbar och blåbär till kvällens dessert, cheesecake. Underbart.

Väl hemma i Mås fick jag presenter, hälsningar på facebook samt tjusiga och sofistikerade vykort. Nöjd. Mycket nöjd. När paketen öppnades förvånades jag av hur försiktig jag var med pappret. I låg ålder slet man pappret i stycken utan eftertanke. Hur tänkte jag nu? Spara pappret? Som min mormor gjorde? Kanske håller jag på att bli äldre, men känner mig inte en dag äldre än sjugofem.

På Scania flyter allt på. Börjat klä om på jobbet nu och jag är verkligen lyrisk över min nya vana. Fräscht omklädningsrum, trevliga människor i skåpen intill och en outtröttlig varmvattendusch.

Övriga frågor? Givetvis. Tack alla ni som uppvaktade mig på min sjugonioårsdag.

Sedan två helger tillbaka har jag känt till, att min äldsta bror Jonas ska bli pappa för fjärde gången. Fullständigt oväntat. Augusti är beräknad ankomsttid. Spännande värre.
Lovade ett inlägg till en del läsare under helgen beträffande Kalmar FF som sparkade i gång den allsvenska premiären på Fredrikskans under lördagseftermiddagen. Alla vet resultatet och därmed lämnar jag omgående det ämnet.
Tvättmaskinproblemet är numera ett minne blott eftersom kära sambo lekte Martin Timell. Gott. Hade länge lovat att göra det själv, men likt en utbetalning från Försäkringskassan dröjde det ordentligt.

Under söndagen gjorde vi en utflykt med alla katterna, på cykel (!). En i varje korg och en i ryggsäck färdades vi i vinden mot Oknö, där vi parkerade vid en brygga på Lillön och drack kaffe. Mysigt värre, i synnerhet den otroliga uppmärksamhet och beundran man fick av människor med fågelholksmunnar. Repris, snart.

Efter drygt sju år på Scania tog jag mitt förnuft till fånga, genom att byta om på arbetet i stället för i hemmet. Slippa industrilukt, tvätt och ett par skor som enligt Rebecca alltid står i mitten av mattan till entrén. Dags att runda av kvällens kapitel och njuta sina sista timmar som sjugoåttaåring.

Sätter punkt för den sista raden om Scania. För denna veckan. Ett bokslut som omgående övergår till helg. Vackert.
Surfar runt på facebook i ren rastlöshet, Rebecca studerar för en kommande tentamen. Besök väntar dock ikväll, äldsta brodern anländer strax efter 22 och tills dess får jag slå ihjäl tid. Två böcker ligger framför mig, den ena är "Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus och den andra heter "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak", en verklighetsskildring av en svensk överlevare i tsunamikatastrofen Pigge Werkelin. Om man på ett personligt plan ska se det som komiskt, så skriver vi på samma sätt han och jag. Igenkännande. En lång mening och sedan punkt, ny mening en känsla och sedan punkt igen.

När jag öppnar hans verklighetsbaserade bok, knakar det lite när man bläddrar. Ett tecken på att jag inte kommit så långt. Nej, fortsätter med ny aktivitet i pappersformat.

Överraskande och oväntat, kommer familjen Dahlin från Kumla hit i helgen. Full fart och många järn i elden utlovas. Luften lär knappast stå still eftersom tre grabbar kan höja blodtycket, men om sanningen ska fram är det nog deras pappa, som kommer verka som blodtryckshöjare. Men det ska bli skitkul att träffa alla, naturligtvis.

Sista arbetsdagen på Scania i morgon, för denna veckan och jag känner att tiden springer i väg. Alldeles för fort. Två veckor kvar till min tjugonionde födelsedag och omedvetet kanske jag upplever en första kris. Eftersom jag skriver om det på bloggen åtminstone.
Nya rutiner och vanor infinner sig, åt det vuxna hållet. Exempelvis, ändrar radiofrekvens från Mix Megapol till TT-nyheter på SrP4 klockan 06.00 på väg till kneget?
Lyssnar på Karlavagnen på vägen hem från kvällskiftet?
Lagar mat mer och mer på egen hand och dessutom storkok?
Shit, får ta mig samman och inse fakta.

För övriga frågor kan jag bekräfta att ett kontrakt är signerat för vidareanställning på Instrumentpanelen som gruppsamordnare till den 11 juli 2010. Minst.

Besökte ett snöstormigt Göteborg för knappt två veckor sedan. Fyndade en tv-serie-box, Kvarteret Skatan med Glans och Batra. Ägnade drygt två timmar ikväll och magen värker. Skratt, pinsamheter och igenkännanden i sig själv blev resultatet. Följde inte serien när den sändes i realtid, men nu undrar jag hur jag egentligen kunde missa den.
Antar att Adde är intresserad av ett lån av denna underbara samling. Beviljas. Det var han som tipsade, men jag antar att de inte har boxen i Uppsala. När lilla Venla har nattmössan på sig, mitt inne i dimman kanske de båda får en stunds underhållning på annat håll.

Dating in the dark hade premiär på kanal fem denna afton. God programidé, och det är skrämmande hur ytliga människor är.

En epok har gått i graven. OS i Vancouver 2010. Surt. Enastående av lilla Sverige att erövra elva medaljer och de flesta av dessa dessutom guld. Igår fick vi se upploppet på ett sorgligt farväl av Vacouver-teve, men vilken enastående hockeyfinal vi fick skåda.
Backar bandet lite, lördag och besök av Jerry och Julia. Melodifestival. Uselt startfält, i synnerhet Py Bäckman. Fy på dig Py! Låten var årtiondets, kanske århundradets sämsta bidrag. att man dessutom klär ut sig till en skadeskjuten Ozzy Osbourne bidrar inte till exaltering direkt. Anna Bergendal gick vidare, helt enligt planerna.

Söndagen spenderade Rebecca och jag med chill och mys här hemma. En sån där dag man är så fruktansvärt ineffektiv, man orkar knappt klä sig. Kände mig som Hugh Hefner, en morgonrock som övergick till eftermiddagsrock samt kvällsrock.
Precis hemkommen från Scania, där en förkylningsepidemi hägrar. Baciller har nog träffat mitt immunförsvar, emellertid är jag mest slö, lat och trött. Nu, mat.