Registeringsnummer SBD, Slobodan som jag kallar min bil stundtals, är klar. Prislappen vet jag dock inte än, men det viktiga är att allt är reko. Var på soptippen och kastade freesbee med gammalt porslin, shit vad skönt att bli av med massa skräp. Två säckar med ytterligare dynga fick känna på containernas hårda väggar likaså.
Fredagkväll, handla lite godsaker och slappa framför teven. Let´s Dance är ju rätt kul att se på, heja Gudrun!
Hmm, skrivkramp.

Arbetsdagen gick att härda ut, trots min ansträngda snoriga snok. Näsdukar fina och lena dränks med obehag inom loppet av en tiondels sekund. Stackars dom. Med stor frustration på väg till Scania, snöar det stormbyar och den vita inlånade bilen från päronen är nästintill osynlig när jag traskar ut för att åka till Mönsterås i ishalka. Vintern är fin och vacker på många sätt, men nu är jag verkligen le på den här väderleken. Ringer Rebecca, påminner henne om det stora trafikkaoset som råder längs vägarna. 30 km/h på 100-väg. Seg. Blir sen, skottning väntar. Väl hemma har min sambo slitit och skottat hela infarten, hon är så fin, älskar henne.
Värmekuddar roterar i micron, det är kallt. Trots en varm dusch fryser man konstant, snälla Tone ge oss sol och plusgrader. Nu.

Jag lever i symbios med min bil. Den befinner sig på operationsbordet på Statoil och jag känner mig inte helt avlägsen från liknande plats för människor. Djävulsk huvudvärk, snorig som få och alla tänder i truten måste ha blivit borrade med fel borr under natten. Bilen ska bli klar i eftermiddag, men i väntan på den får jag låna mor och fars bil. Trist. Ska traska en promenad för att hämta den ovan nämnda så jag kan ta mig till jobbet. I will give it a try!

Fick kort av Adde igår, på deras nyfödda mirakel Venla. Gudomligt söt unge alltså, kika in på någon av deras facebook.
Motsatsen till igår är jag inte särskilt effektiv idag, men som sagt det finns förklariga skäl.

Effektivitet var ordet för dagen. Ringde Telia, Mönsterås kommun samt ett par resultatlösa samtal i form av millång kö och en telefonsignal som slutligen ringde ut. Tog hand om alla såna där saker man alltid säger att man ska fixa, men som man alltid skjuter upp. Man hittar anledningar till att fösa problemet framför sig i vardagen. Till slut hinner tiden ifatt och man får pröjsa tid och cash för sitt slarv. Klar. Gott.

Slänga skräp nämnde jag i inlägget innan, hmm...det var i alla fall tanken. När soptippen-tingen väl låg i bilen, signalerar den för att ha frusit till is i kylaren. Igen. Trotsar bilens uppmaningar att stänga av motorn, beger jag mig till verkstaden. De konstaterar att mätaren spelar ett spratt och att den måste bytas. En olycka kommer ju sällan ensam, och det var inget undantag denna hittills effektiva tisdag heller. En bromsskiva spökade, låst sig på vänster bakdäck. Piss. Vad gör man? Naturligtvis, pröjsar och drar till lite med smilbanden. Ett falskt yttre. Man är fullständigt skogstokig inombords när saker som bilen och internetuppkopplingen inte har samma vilja och livsglöd som dig själv.

Först av allt vill jag gratulera äldsta bror Jonas i efterskott, han fyllde trettiosju igår. För egen del lever jag i fullständig lycka, dock med skräp runt om mig överallt. Världens fulaste tapeter faller ner till golvet som är ännu fulare. Känns verkligen förlösande att pimpa Torsken! Mitt i all tapetpapper och klister rensar vi ur meningslösa ting, likt Astrid Lindgrens mammas porslin, ni vet sånt där man aldrig, verkligen aldrig använder. Saker slängs, sparas eller läggs till i säljhögen, potensiella kap på tradera.com. Jag ska bege mig in i träsket, men denna gången på den ljusa sidan som säljare, inte köpare. Än.

Mitt i all den här "misären" belönar man sig med lite slapp i soffan till en bra film. Mamma Mia, nu har jag sett den. Mamma Mia, vilken film. Jag känner en enorm stolthet över vilken fantastisk musik som lilla bromsspåret i kalsongen Sverige har skapat. Shit. Tja.

Venla Frieda Alfhild Dahlin, så heter det nya stjärnskottet i släkten Dahlin. Min kära bror Andreas och hans fru Heli fick sitt lilla mirakel den 21 januari 03.02. Exakt enligt tidtabell! Hon är verkligen bedårande söt och hela Dahlin-släkten gläds med paret. Att dessutom bryta "pojktrenden" är även det värt ett extra omnämnande. Grattis till er!Och grattis till mig, numera farbror till fyra fina ungar. Och Jonas blev det för första gången, så nu känns det som att jag borde säga grattis till honom med:)

Fredagen spenderade Rebecca och jag i Kalmar, köpte lite grejer vi behövde och impulsköpte ett jättetäcke på
Ikea för att överleva denna vargavinter. Dessutom när veden börjar tryta ute i boden. Besökte under stadsbesöket Rebeccas morfar med sambo och drack en välbehövlig fika. Just nu sitter vi och fredagsmyser till Let´s dance. Ballerinakexen uppätna (check) och ett klösträd monterat till våra håriga, härliga katter.

I morgon stundar nog en del tapetskrapning, något som legat på is under veckan. På kvällen ska Jerry infinna sig här, det har han sagt och lovat, men vi får se hur det blir med den saken?

Torken 1, det vill säga husets betäckning, inte något nytt smeknamn på mig, nej, ska totalrenoveras. Rebecca som för övrigt strax innan detta inlägg har skrivits klart, har gjort en adressändring hit. Inga konstigheter, de senaste tre månaderna har vi spenderat tillsammans som ”sambo” ändå. Härmed blir det nu officiellt. Som sagt är vi i full gång att pimpa Torsken inifrån, vilket är enegikrävande men fantastisk roligt på samma gång. 2010 kommer bli mitt bästa år hittills i mitt liv, känns så. Helgen spenderades tillsammans med Jerry och Julia. Wii Fit Plus på lördagen och söndagen av en Oknörunda till fots och riva tapeter. Självklart bjöd vi på lite käk till de båda. Kändes aningen utnyttjande annars.

Wii spelas det en hel del här hemma, mellan tapetklister och taklister mat och eldande. Man håller i gång verkligen och vi väger katterna dessutom. Lexus börjar bli lite mer muskulös, men mer kilon ska under den håriga vinterpälsen.

Nu väntar man även på ett telfonsamtal från Uppsala, vi är nyfikna vad Heli bär på i magen.