Avnjuter en fantastisk god holländsk öl på Bilderberg Grand Hotel Wientjes i Zwolle.

Vacker stad och mycket trevligt folk.

I ilfart mot Zwolle, Holland. Scaniaarbete.

Have an ice weekend;)

Blir vi lurade på konfekten? Nu uppmärksammar jag speedway igen, den är en betydande del i mitt liv från april-oktober.

Alltså, vi besöker speedwayovaler land och rike runt. Vi åker dit med en termos kaffe, en keps som blottar laget du håller kärt och allt blir till en liten fest. Förhoppningen är vinst, hur kan vi missa det? Förarna som representerar ditt lag är kompisar, bästa vänner? Nja, tveksamt. Denna kväll vill de köra in så mycket poäng som möjligt för ditt lag. Eller för den personliga plånboken? 50/50? Tveksamt igen.

I morgon är dock din sysselsättning på agendan och dina favoritförare har lämnat Sverige i en van eller med flyg.
Nästa kväll möts det igen, med olika matchvästar. Samma sak igen, och så fungerar deras liv. Bryr de sig om ditt lag eller är det enbart pengar som driver dom? Inspiration eller motivation?

Förare som Andreas Jonsson, Fredrik Lindgren, Jason Crump, Piotr Protasiewich och Chris Harris har varit sin klubb trogen i minst mer än fem år. De bör älska sin klubb, och dess supporter. Får vi åskådare den responsen vi förtjänar som betalar deras löner? Och alla "oneyearrider" som tänker att hit kom jag detta året. Oj då. Finns klubbkänsla på riktigt?

Kanske är det att en speedwayförare inte har en fast adress så det spelar liksom föga roll vilken klubb han representerar? Närmare till Målilla än Hagfors? Bättre flygförbindelser till Stockholm än Motala?

Sedan är det problem eftersom Svemo ändrar regler från år till år. Inte lätt egentligen att få en klubbkänsla när ett förarsnitt bestämmer vart din mekaniker tillika chaufför ska köra härnäst kommande säsong.

Hursomhelst, speedwayen är fartfylld, spännande och familjär sport och visst tror vi att våra röda och blå hjälmar skakar hand med varandra efter en femetta och NJUTER av signalhorn, applåder samt folkets jubel. För så mycket människor är väl förarna, även om vurporna de utstår får de att framstå som terminators....

Vinst med 53-37. Propagandaspeedway från Michael Jepsen Jensen, Darcy Ward och Patryk Dudek. Västervik var enormt blekt och var statister när Målillaklubben körde över dom.

Patetisk att en Västerviksupporter ropar könsord över deras förlust samtidigt som två kamrater hjälper honom att hålla sig på fötter. Tisdag och packad som en resväska. Så beter sig en riktig looser!

Nu är det dags att Lindgren och Jonsson plockar på GP-motorerna så vi får en tillstymmelse till guldvittring!

Indianerna tappade sin ledning mot ekonomiska, giriga och osportsliga Bajen! Måtte Iversen och Lindbäck låta stockholmarna smaka grus i Kumla nästa vecka.

Industridoften läggs till handlingarna. Elitserien i speedway väntar i nästa kurva. Slutspel, Dackarna mot Västervik i ett laddat derby. Mycket folk, korvförsäljningen expanderar, etanolen skrämmer temporärt bort myggen och pissoarerna måste rengöras två gånger.

Härligt med tisdagar! Tips 50-40 och publiken, hmm 5987st...
Go Dacken, vi kööör!!!

För det första kommer du till världen med tusentals syskon. Du vaknar upp, hungrig. På blod. Du märker säkerligen att du fördelaktigt har fått vingar och bemästrar dom redan din första tur i luften.

Plötsligt ser du en av dina systrar bli en blöt fläck på en tatuerad biceps. Hon försökte på en "Dracula ". Anfalla en uttråkad man som står och väntar på att entrecoten ska bli klar på grillen. Det är så man kommer in i kompisgänget säkert. Men många myggor är, likt människor, giriga och anfaller den solade kvinnan på mage. Väljer med tillförsikt ett mål på kroppen kvinnan inte ens kan nå om hon vaknade upp. Fegt.

Du lever i ett dygn. Har du tur i oturen så kan du hamna i en semestrande bil. Du har mat, men ytterst sårbar. Ingen vill veta av dig. Ingen. När som helst kan du förvandlas till en röd fläck bakom ett "Aftonblad" som var tänkt som tidsfördriv till tonåringen i baksätet.

Om du hinner ur bilen innan timmen är slagen kan du, om du känner dig mätt, hitta en annan mygga och spendera de sista sekunderna med. Om myggan är yngre än dig, be honom inte delta på din begravning. Själviskt. För om ett dygn delar han ändå ditt öde....

En knackig vecka sjunger på sista refrängen. Nära nu. Behövlig ledighet och chans att se frun i dagsljus. Vi jobbar i nuläget om varandra, men det blir bättre sen som farsan brukar säga.

Dackarna för möta Västervik och jag är tacksam att jag kan se den första matchen i Målilla utan att kompbanken belastas. Gp speedway från Cardiff i helgen. Gutt. Nästa tävling är jag inbjuden till, sektion q rad sex plats 15. Med Jonas. En kokande gryta på G&B Arena.

En ljummen sommarkväll i Mönsterås övergår så sakteliga till natt. Befolkningen syns inte till. Såklart.

Kyrkan står i all sin prakt, belägen i centrala Mönsterås. De orange lamporna lyser upp den mäktiga byggnaden och övriga Storgatan lyser i samma färg. Vevar man ned fönsterrutan kan man ana en dunkel doft av cellulosa i luften. Mönsterås Bruk står i full blom och många av ortens befolkning är sysselsatta där om dagarna. Pappersbruket värmer de flesta hus i kommunen och jag vill berätta att jag är tacksam för det. Köpingens butiker håller hög kvalité men har förmodligen svårt att mäta sig med jättarna i Kalmar och Oskarshamn. Antar att de lever på vår/höst/hamn-marken varje år, julskyltningen och i synnerhet Bluesfestivalen. Då Mönsteråsaren ordnar barnvakt, köper ett flak gladläsk och intar gräsfläckar från kyrkogården. Hemvändare parkerar mitt på Storgatan och pratar minnen medans folket smeker deras ryggar för att hinna framåt innan kokosbollarna tar slut vid Bokhandeln.

Sommaren är till ända. Turisterna har rest hem, kanske med en porslinateralj från Gabriel Keramik eller för den delen ett gott minne. Mönsterås är en vacker plats och det är lätt att förtränga, eftersom man själv är bosatt här. Mina tankar far bort hur det en gång såg ut här. Vem minns inte det stora skoaffären mittemot den då döpta Sparbanken? Fyra tusen skor, utan uppmärkning. Men man kände till barnskorsavdelningen, de svarta Lejonskorna med kardborrband. De dyra. De snabba.

Jag minns Bykrogen. Jag åt där en enda gång visserligen, en avslutning med Mönsterås GoIF. Det var gott, men varför föll den?

Animalen och djuraffären som nu är pizzeria?

Under min skoltid öppnades sedemera CD-baren, där finns nu en optiker. Man kikade varje lunchrast på vilken skiva som skulle bli mitt nästa inköp. Tjugo procent av ens studiebidrag gick ju åt för en platta musik. Det var det värt. Inte idag.

Jag vill särskilt hylla bageriet som bakade i särklass det godaste brödet som jag någonsin ätit. Thegerströms. Thegerströmslimpan. Fantastiskt gott och jag och mina bröder var som gamar när morsan hade storhandlat. Alltid på torsdagar. Slut samma kväll.

Vi Mönsteråsare har kanske många känt ett mindrevärdekomplex över vår köping i jämförelse med andra orter. Vi har mycket att vara stolta över. GB-gubben, Carl Boberg (skrev psalmen O Store Gud) bland det första skolor som erbjöd en dator till varje elev för att inte tala om Oknö. Vårt eget lilla paradis, underskattat så det förslår.

Med detta i ryggen kommer vi enbart expandera ännu mer. Hamnen är pimpad och ger ett godare intryck när folk besöker oss med båt. Vi äger trafikljus, tama duvor nere vid Konsum som pickar smulor i rännstenen, och rondellen vid Spelcaféet. Snart kanske vi är en stad?

På tal om Spelcaféet, någon som minns vad som låg i dess gamla lokaler? Contito va? Gatuköket Punkten där man kunde köpa Non Stop för tio öre? Lika stor peng för godiset, typ. Cykelstället där Hägelmark bedriver sin verksamhet idag? Q8 som blev Statoil? BP som låg i samma lokaler dessförinnan?

Jag rullar ut ur köpingens gränser och inser att saker var bättre förr, men ändå inte.

Vi ses på gatorna i ett fantastiskt Mönsterås. Tack för mig.

Kvällen igår blev dyster. Den tråkiga nyheten avlöste varandra. Arbetsrelaterat. Höstens väg blir krokig och smal, fylld med gropar och stenar. Hoppas man slipper illamående och kan kissa i det fria, utan mygg.

Min förhoppning är att finna växter i blom, en gömd skatt vid en stenmur och nå målet på utsatt- eller exakt tid. Vägen är lång, och asfalten lyser med sin frånvaro....

Redaktionen på Hänt Extra skulle kunna göra ett Tobias Dahlin-nummer. Mycket har hänt och precis allt är positivt, därav ingen vidare manus för skvallerpressen.

Rebecca har fått en visstidsanställning på Axipto, ett baseballslag från bostaden. Hon är så värd det. Riktigt förlösande.

Sedan slänger jag ett getöga in i sportens värld. Dackarna besegrade Indianerna med 49-41. Bra match och extra skönt mot brorsans lag för övrigt.
Newcastle United hemmaslog Tottenham med 2-1. Gutt.

Göteborgshelg och omhändertagande av en sommarkatt (förbannade elaka människor). Sally heter hon, jättefin och jättesnäll.

Fyndade lite av varje i Götet, åt räkor, fiskade och hittade kantareller plus rådjurskadaver (!) i skogen. Hmm... 75 mil senare och sömn, ny arbetsvecka.

Sista lediga dagen kan inte spenderas bättre än OS-final i handboll. Sverige i stiltje klockan 16.00? Många som inte har intresset ska kolla också. Nu gäller det bara att tvåla dit vitlökarna från la France...

Min kära fru ligger på plus. Bakade en ananaspaj åt mig och det var grymt tillfredsställande för smaklökarna. Tack frun! Omtanke.

I morgon blir det Scania, första gången jag säger det för mig själv nu när jag skriver det. Har kopplat bort arbetet under fyra veckors tid och det var min tanke. Samla nya krafter, återfå rutiner och träffa alla arbetskamrater igen.

Sällskapdag. Fikade med Jerry och Julia igår, som även kombinerades med rabarberfiske, återigen. Bottennappen fortlöpte även från bryggan. Fint väder, go fika och gott sällskap. Idag blir det umgänge med dessa två igen, men denna dagen får Rebecca och Julia planera eftersom de var missnöjda med Jerrys och min;) Filmkväll?

Efter Oknöbesöket var vi hos Per och Linda och käkade tacos. Mumma. Tog även min första skalp i dominospel. Skönt.

Sitter och slappar innan dagens uppgifter ska utföras. Ser på OS från London och det är "gång". Ärligt, det ser skitlöjligt ut, haha! Hur kan man "rycka" ifrån täten och ta ledningen? Är det den som tränat höfterna bäst eller? Känns som att man kan gå och lunka och titta på alla sevärdheter i den engelska huvudstaden och ändå vara med om medaljstriden. Inför speedway istället för denna oglamorösa sport.

Ikväll är det speedway grand prix från Terenzano i Italien. Jonsson vinner, för jag har tippat på honom.

Efter diverse syntax error med bloggen under en period, beträffande era kommentarer så kunde jag med glädje läsa samtliga nu.
Tack, verkligen tack för att ni läser mitt bla bla bla...

Många har särskilt uppskattat inlägget "livet som ett vedträ". Äger många sådana funderingar. Flummigt, men intressant.

Torsdag, ännu återstår en semesterdag. Man börjar så sakteliga koppla ner sig från semesterns alla olika, nyfunna rutiner. Dags för nya, de vardagliga rutinerna.

Olympiska spelen från London fortgår tack och lov. I skrivande stund sänds dressyr. Hmm, inte så stimulerande som gårdagens skalp från handbollsherrarna som knäppte dansken på näsan. Grymt.

Hursomhelst, jag fruktar inte arbetet. Kan faktiskt känna att det ska bli skönt. Nedräkningen har startat och jag kan släppa blicken från kalendern. Ingenting fruktas, ångest är ett ord jag inte känner till i dagsläget....

Välplanerad fisketur med Jerry. En dag vi båda sett fram emot väldigt länge. Möttes upp 4.30 i morse, sjukt tidigt fast förväntansfulla.

Det dröjde inte tio kast innan vi hade landat varsin gädda runt kilot. Vid detta skede kände vi att vi skulle skörda många gäddor innan dagen skulle vara över.

Plötsligt lyser allt liv med sin frånvaro. Jerry förlorar sitt bästa drag på grund av ett brott på linan. Mönsteråsviken förvandlas till Döda Havet och ytan liknar rabarbersoppa. Bottennapp efter bottennapp. Sista kastet fick jag visserligen min sjätte art på kroken. En spigg. Den fisken gick inte att rädda tyvärr.

Vi hade en härlig dag trots allt. Blåsten knäckte oss lite och när fisken uteblir så tappar man till slut suget. Mänskligt. Tack för en trevlig dag polarn! På fredag kastar vi ihop igen, tillsammans med våra respektive.

En planerad fiskeresa. Sjön hette Odensvi, samhället likaså. Det låg beläget inne i skogarna runt Västervik och Gamleby. Enda sällskapet, kompisen tillika arbetskamrat Peter Pk Karlsson. Målet var gös. Uppnådde vi det? Ja, båda två, till slut. Dag 1 och vi åkte ut vid lunchtid. En timme senare landade jag min första gös någonsin, tyvärr i all lycka endast på 0,75 kg. Ingen fisk som räcker till måltid, bör ligga runt kilot iaf. Kul att fiska på ett nytt sätt, vertikalfiske. Samma dag, ett par timmar senare fick jag en gös till, på spinnfiske. Mindre än den första, men men gös som gös. Efter första dagen/kvällen hade jag fått 2 gösar och tre abborar. Pk fångade in en abborre och en gädda, knappt kilo på den gäddan. Senare på kvällen gjorde vi i ordning inför natten. Som Pk sa "gypsy stile". Knoppa i bilen. Vi la oss i bakluckan på respektive bil och vaknade runt 5 morgonen efter. Ont i rygg, trötta och förväntansfulla klev vi upp för.... Dag 2. Dött fiske. Det slog på ytan men inget ville nappa. Mitt i allt skitsnack grabbar emellan small det till. Spöet tillhörde Pk. En gös. Drygt ett kilo. Den tog vi upp. Energin på topp helt plötsligt. Strax därpå tangerade jag rekordet på abborre på 1,1 kg. Den tog vi upp också. Tiden rann i väg och vi fick åka hem, släpet skulle returneras innan 14.00. Trötta, men nöjda och glada. Nästa år beger vi oss dit igen. Förhoppningsvis med ett par vänner till...

Vaknade med rejäl huvudvärk i morse. Dagen då jag måste vara effektiv, packa och fixa inför kommande tvådagarsäventyr men även få ordning på diverse grejer på/i huset. Så... Färdigställt fönstret, handlat kattsand, varit på tippen och slängt och hämtat ut medicin till Oliver, som dröjde rejält. Väntetid. Om en timme kommer frun hem från jobbet. Då ska vi äntligen käka. Kom på att jag inte direkt har ätit en Anna Skipper-frukost och det kanske kan vara anledningen att jag är så låg nu? Förmodligen. Stryk ska jag ha. Mmm.

Jerry och Julia har anlänt med deras, på dagen, en månad gamla son Alfons. Besökte dom på Oknö precis. Trevligt som vanligt, speciellt deras löfte om vända hemåt till Sverige. Nu sitter jag och filosoferar lite medan fönstret i badrummet ska torka in den vita, halvblanka färgen. Nöjd. För det blev bra. På vägen hem från Oknö, mötte jag ett "Mönsteråssyndrom" igen. En snygg och sofistikerad cykelbana på vänster sida och en cyklist mitt i vägbanan. På stora vägen alltså. Är det så fruktansvärt svårt att cykla där då? Fick höra att det råder fiskeförbud på samtliga badbryggor runt Oknö. Tja, det tänker jag skita i så länge inte någon börjar bada på 75cm djup eller näcka i vassen, där ett eventuellt ett drag skulle kunna fastna. Så länge man cyklar på vägen så får annat folk finna sig i det. Mönsteråsare verkar tro att köpingen ligger bortom alla gränser av SverigeRikesLag-boken. Gör som du vill, allt är tillåtet. Jag gör som alla andra, och kanske har jag blivit inspirerad eftersom jag bor här? En och en halv vecka återstår av semestern. Disponerar tiden med tre dagars fiske. Två dagar med PK och Tomas, den tredje med ovan nämnda Jerry. De andra dagarna ska jag försöka uppnå en hög kreativitet här hemma med målning och diverse andra hushållssysslor. Hoppas kunna få några timmar med frun som jobbar i princip hela tiden. Min förhoppning till nästa års semester är att tågluffa i Europa. Det siktar vi på i alla fall. Nu blir det diskmaskinen.se