En ljummen sommarkväll i Mönsterås övergår så sakteliga till natt. Befolkningen syns inte till. Såklart.

Kyrkan står i all sin prakt, belägen i centrala Mönsterås. De orange lamporna lyser upp den mäktiga byggnaden och övriga Storgatan lyser i samma färg. Vevar man ned fönsterrutan kan man ana en dunkel doft av cellulosa i luften. Mönsterås Bruk står i full blom och många av ortens befolkning är sysselsatta där om dagarna. Pappersbruket värmer de flesta hus i kommunen och jag vill berätta att jag är tacksam för det. Köpingens butiker håller hög kvalité men har förmodligen svårt att mäta sig med jättarna i Kalmar och Oskarshamn. Antar att de lever på vår/höst/hamn-marken varje år, julskyltningen och i synnerhet Bluesfestivalen. Då Mönsteråsaren ordnar barnvakt, köper ett flak gladläsk och intar gräsfläckar från kyrkogården. Hemvändare parkerar mitt på Storgatan och pratar minnen medans folket smeker deras ryggar för att hinna framåt innan kokosbollarna tar slut vid Bokhandeln.

Sommaren är till ända. Turisterna har rest hem, kanske med en porslinateralj från Gabriel Keramik eller för den delen ett gott minne. Mönsterås är en vacker plats och det är lätt att förtränga, eftersom man själv är bosatt här. Mina tankar far bort hur det en gång såg ut här. Vem minns inte det stora skoaffären mittemot den då döpta Sparbanken? Fyra tusen skor, utan uppmärkning. Men man kände till barnskorsavdelningen, de svarta Lejonskorna med kardborrband. De dyra. De snabba.

Jag minns Bykrogen. Jag åt där en enda gång visserligen, en avslutning med Mönsterås GoIF. Det var gott, men varför föll den?

Animalen och djuraffären som nu är pizzeria?

Under min skoltid öppnades sedemera CD-baren, där finns nu en optiker. Man kikade varje lunchrast på vilken skiva som skulle bli mitt nästa inköp. Tjugo procent av ens studiebidrag gick ju åt för en platta musik. Det var det värt. Inte idag.

Jag vill särskilt hylla bageriet som bakade i särklass det godaste brödet som jag någonsin ätit. Thegerströms. Thegerströmslimpan. Fantastiskt gott och jag och mina bröder var som gamar när morsan hade storhandlat. Alltid på torsdagar. Slut samma kväll.

Vi Mönsteråsare har kanske många känt ett mindrevärdekomplex över vår köping i jämförelse med andra orter. Vi har mycket att vara stolta över. GB-gubben, Carl Boberg (skrev psalmen O Store Gud) bland det första skolor som erbjöd en dator till varje elev för att inte tala om Oknö. Vårt eget lilla paradis, underskattat så det förslår.

Med detta i ryggen kommer vi enbart expandera ännu mer. Hamnen är pimpad och ger ett godare intryck när folk besöker oss med båt. Vi äger trafikljus, tama duvor nere vid Konsum som pickar smulor i rännstenen, och rondellen vid Spelcaféet. Snart kanske vi är en stad?

På tal om Spelcaféet, någon som minns vad som låg i dess gamla lokaler? Contito va? Gatuköket Punkten där man kunde köpa Non Stop för tio öre? Lika stor peng för godiset, typ. Cykelstället där Hägelmark bedriver sin verksamhet idag? Q8 som blev Statoil? BP som låg i samma lokaler dessförinnan?

Jag rullar ut ur köpingens gränser och inser att saker var bättre förr, men ändå inte.

Vi ses på gatorna i ett fantastiskt Mönsterås. Tack för mig.