Igår slog vi två flugor i en smäll med två olika sjukhusvesök. Först ut var utvärderingen om mitt knä som läker väldigt fint, men en stor samling vätska återfinns fortfarande runt knäskålen. Möjligtvis är ena miniskern skadad och då blir sjukskrivningsperioden längre. Just nu är jag borta från arbete till och med den sjätte december. Man ska göra en ytterligare röntgen inom kort för att utesluta eller bekräfta eventuell kompletterande skada.

Besök nummer två var desto roligare. Ultraljud och allt såg jättefint ut. Bebisen hade mycket aktivitet för sig och vi fick se när den slickade på sin egna hand. Så cool upplevelse. Ord försvinner lätt och man blir så kär. Vi längtar tills den lille/lilla tittar ut!!

Darcy Ward lämnar Dackarna för Piraterna. Får inte Målillaklubben några värdiga ersättare för Lindgren och Ward så skiter jag i speedwayen nästa år. Vill helst se Tai Woffinden och Emil Sayfutdinov köra för oss kommande säsong till och med Nicki Pedersen är välkommen! Piss!

Fredagen den 13 är snart till ända och än så länge är jag icke drabbad av någon slags otur. Ett stenkast från mig, har jag idag fyndat en skjorta, t-shirt och en liten "lekhörna" med smart förvaring och någonstans för kommande nytillskott att kunna pyssla, måla, bygga lego och allt annat som inte stoppar ett barns fantasier. Helnöjd.
R gör återigen ett monsterpass på jobbet. Jag tar tillfället i akt och avslutar dagen med att städa undan och fixa med tvätt...

Trettontimmarspass för Rebecca idag. Såå imponerad att hon orkar med det. Sune är med henne och underhåller folket på arbetsplatsen och de lär vara lika trötta när de kommer hem.
Jag själv har känt mig hängig idag, inte riktigt på topp och kanske är det en förkylning på inkommande? Såg på reklamen nu. Tydligen så delas det ut en äkta landslagströja på betson.com om man registrerar sig? Hmm, hake?

Sverige mötte Kazakstan ikväll i en ytterligare VM-kval match, gutt med vinst, 0-1. Zlatan.

Kylskåpet börjar gapa tomt igen och jag förstår hur herrans massa gånger man är och handlar varje månad. I skrivande stund sitter jag i stolen, oförmögen att åka själv, och någon dag framöver här får jag deala till ytterligare en skjuts.
Trots att man storhandlar så måste ju bröd, grönsaker, mejeriprodukter inhandlas i sinom tid. Vill inte leva på ketschup och konserver heller. Dock kan jag planera måltider bättre men helt ärligt så är det suraste som finns. Och då blir det sällan bra.
Kanske ska man lyxa till det med en matkasse fram till dörren?

"När hösten kommer och tiden gått för fort. När allt känns på rutin och redan gjort" sjunger Lars Winnerbäck i låten "för dig". Hösten har sannerligen anlänt då de grön-gula löven tackar för i år och faller till marken. Tiden har gått fort och man har fått en ny rutin efter semestern och i ens dagliga vardag som tillfälligt handikappad. Dock är ingenting gjort. Ett stort rörelsehinder är orsaken till det.
Vid denna tidpunkt nästa år, när löven faller till marken igen, har vi en bebis i huset. Tanken är både skrämmande men framförallt spännande.
Snart halvvägs in i graviditeten och det ska bli hur kul som helst. Så fort jag blir av med kryckorna ska jag fixa i ordning här hemma inför nytillskottet.
Tiden går och har gått så fort hittills och under hösten och vintern stundar så mycket annat som ska bli så kul. Livet leker just nu och jag är lika lycklig som tjuren Ferdinand innan han "satte sig ner"

När man går hemma sjukskriven och oförmögen att köra bil är det nästan omöjligt att spendera pengar. Igår hjälpte dock farsan mig att inhandla de allra nödvändigaste. Matvaror, kattmat och kattsand. Vi längtar dock till att kunna åka till Kalmar och ta en fika och spana in nya prylar till bebisen som tittar ut 2014.
Det är obotligt tråkigt att vara hemma.
Dackarna åkte ut i semifinalen mot Elit Vetlanda. De gjorde kanske årets sämsta matcher och nu är elitserien över kan man säga. De var grymma under grundserien och det är det jag kommer minnas, med lite avstånd till det abrupta slutet.

Fisketur har jag hunnit med. Jerry och jag drog varsin gädda på 1 och 2 kilo. Härlig dag, men lite smärtsamt sedan på kvällen i knät, men det får man leva med.
Knät då? Tja, jag har gjort mitt första rehabiliteringsbesök. Superduktig sjukgymnast verkligen och jag känner att rörligheten återkommer dag för dag, även om mitt vänsterben ser löjligt ut i jämförelse med höger sida. Runt 20 september får jag, med stor sannolikhet, börja belasta benet. Då är det bara smärta som hindrar och kanske kan jag få trycka ner frikopplingen på bilen. Längtar och saknar det.
Jag saknar att gå, jag saknar att kunna åka inlines. Men jag ska inte misströsta, för det är så nära nu. Från den dagen jag kan gå igen ska jag alltid känna en tacksamhet att ha två ben. Alla är inte så lyckligt lottade...