Lördag och sömn till 09,30. Skönt och välbehövligt. Detta fick bli en städdag och renovering av de sista fem fönsterna i huset. Vill bli färdig innan de tjugofjärde då Rebeccas familj kommer för att fira jul.
Detta projekt löper i några dagar framöver i tiden eftersom de ska målas, men ack så snyggt och prydligt resultatet blir. Och ljusare. Ut med sjuttiotalet och in med tidlösa vitt.
I övrigt beviljad ledighet över jul och nyår från den 23 dec-7 jan och det tackar man för.
Newcastle mötte Chelsea i helgens Premier League och det blev vinst med 2-1. Gutt. I morgon blir det ett Aftonbladet för att läsa om rekordet som aldrig slog in för Londonlaget.
Nu ska det smaka med pizza! God kväll!

En grabbdag var planerad i morgon, men tråkigt nog kunde inte den ena och den andre fick hinder av att hans son kräktes kvällen innan. Tog saken i egna händer och "julpyntade" bilen med nya torkarblad, en rattmuff i träimitation samt spolarvätska till dricka.
Vidare lite koll på legopriserna i Kalmar med omnejd.
Kvällen avslutades på Ramsö med familjen så Sune fick springa av sig under en kopp fika med frun och dottern sovandes på ryggen. Bra dag, bra kväll, trevlig helg.

Sista dagen som Verkstadstekniker. En del har kommit och tackat av mig, vilket var väldigt uppskattat. Vikariatet är över och jag får återgå till min gamla tjänst. Förhoppningsvis inte någon längre tid då jag deklarerat att jag vill utmana mig själv och komma tillbaka som ordinarie på den posten jag precis i detta nu besitter. När jag efter rasten kom tillbaka satt det märkligt nog en fågel (!) på min monitor. När jag närmade mig flög den förstås i väg. Femton minuter senare satte den sig inom kontorets gränser igen. Skumt. Men jag tar det som ett tecken. Ett tecken på att fågeln ville säga nåt. Han sket till och med på golvet. Det ska väl betyda tur? Nåja.

Jag får köpa grisen i säcken.
Finns det något alternativ? Nej.

En ekologiskt trend är på uppgång. Vi i familjen Dahlin väljer att fylla i spåren. Att äta ekologiskt känns mest naturligt, smakar bäst, utan en massa giftiga ämnen och en smak som tål att jämföras. Allt som finns att köpa i ”ECO-format” som vi brukar använda köper vi och det känns bra. På tal om smak, Rebecca valde att servera pasta med fiskpinnar, stekt fänkål och gröna ärtor tillsammans med en kall sås förra veckan. Det mesta ECO. För två och ett halvt år sedan var det fullt otänkbart att äta. Numera äter jag allt, inklusive de gröna ärtorna som man en gång blev påtvingad i plugget att käka. Jag vågar påstå att det är en mental fråga, att för en gångs skull bara göra ett val. Prova. Ät.

Detta gjorde jag. Och det var inget svårt. Jag bestämde mig en dag att nu äter jag allt. Torsk, makrill, lax, gröna ärtor, majs, broccoli, surkål, fänkål, sötpotatis, paprika, lamm, grädde, banan, räkor, fetaost, blomkål, kaviar, pesto, kidneybönor, senap, champinjoner etc.

Nu kan man lugnt sätta sig ned vid ett matbord och inte behöva pilla bort mat som både är nyttig och god.

Sedan barnsben har jag lekt med Lego. Förmodligen den bästa leksaken som uppfunnits. Man byggde Legostäder och lekte med i timmar. När jag själv numera har en liten tjej som kryper i snabb takt och snart säkert kan gå, vill jag återuppleva lyckan igen med Lego. Min vision är att samla på mig tills Signe är minst fem år gammal och sedan bygga en egen liten stad till henne. Och mig. Kanske mig mest. Ja.

Hursomhelst. Förena nytta med nöje. Vill lära henne om människor och om tjänsters funktion, vad en polis har för uppgift i samhället etc. Dessutom tränar man ju hennes motorik i byggandet samt att endast låta fantasierna i byggandet sätta gränser.

Att sedan mina bröder är nedkörda i Lego-träsket gör inte saken direkt tråkigare...

Solen tittade fram idag. Länge nog har november bestått av mörker och regn. Vi tog tillfället i akt, med kaffetermos nedpackad, ut till en öde kohage och njöt av vädret.
Kvällen blev lugn i övrigt och nu är man sådär mör och trött på ett skönt sätt.
Signe gnisslar tänder och testar russin, så godnatt om ett par timmar?

Signe. Nu är hon över nio månader och man undrar så smått vart tiden tar vägen? Nyss var hon ett litet knyte med hamsterkinder och små fjun på sitt huvud. Nu, nu är hon sprattlig tjej med längre hår, fast hamsterkinderna består. Alltid glad. Hur glad som helst, jämt. Nästan.

Iaf. Min tjänst som Verkstadstekniker lider mot sitt slut. Tråkigt att inte få förlängt kontrakt, men dessbättre har det inget med min prestation att göra, vilket känns bra. Ett vikariat är alltid ett vikariat, och sånt är livet helt enkelt. ”Ingen ska se mig gå ner mig, jag kommer tillbaka” som Winnerbäck sjunger. Och jag tar fasta på de orden.

November månad. Regn, sånt där snett regn som letar sig in i näsborrarna. Torkarbladen slits ut, besiktning av bilen väntar om knappt en vecka. Känner mig trygg med det. Vår kära ”Slobban” har sedan länge passerat 40000 mil och den fortsätter rulla. Fingers crossed.

Varje gång jag inleder en ny blogg så lovar jag att komma tillbaka, inget undantag den här gången heller.

Min blogg har placerats i den elektriska stolen en lång lång tid. Skälet är inte att man har barn, nej, men prioriteringen av henne vinner alla gånger i veckan då man har tid över. Vem vill skriva ned dagens händelser? Vardagens händelser? I stället lägger jag min energi (den som blir över) på min dotter Signe. Fyra månader gammal nu, med hamsterkinder, ett sprudlande humör är hon i särklass det bästa som hänt mig. Att få uppleva en förlossning var underbart, i synnerhet i vårt fall. Rebecca var fantastisk och det enda hon behövde var att jag fanns på plats rent fysiskt. Att jag sedan mest käkade Ahlgrens Bilar och drack kola hör inte till saken ett sådant tillfälle. Frun var nöjd med min prestation i de få fall jag var tvungen att lyfta på häcken. Den 9 februari klockan 10.20 tittade hon ut. En flicka utan namn, men som fick namnet Signe efter pappas önskemål.

I januari gjorde jag min drömresa till New York med min äldsta bror, Jonas. Vi kollade NHL-hockey, besökte Ground Zero, Frihetsgudinnan, Ellis Island och shoppade loss till galet låga priser. Oförskämt billigt. Två par Converse-skor 320 spänn, jo jag tackar ja.

I maj fick jag dessutom en ny tjänst på Scania. Verkstadstekniker. Rent arbetsmässigt, det bästa och roligaste jobbet jag har haft!
Semestern väntar runt hörnet och jag hoppas och tror att när jag summerar 2014 på nyårsafton i år är att 2014, det var mitt år!

2011, året vi blev äkta makar fick vi en present från våra vänner, då förankrade i Bergen, Norge, som innebar ett slags presentkort på deras "hotell J&J". Med många upptagna helger, sjukskrivningar och andra mer eller mindre godkända ursäkter dröjde det två år innan incheckningen ägde rum. Nu, 2013 i Hemse på Gotland.
När vi anlände med fartyget i Visby kändes staden extremt moderniserad sedan jag var där senast, tja runt 1996 eller nåt kanske.
Jerry plockade upp oss och vi for sedan en timme söderut. Helgen blev mysig, med fika längs vattnet, barnloppisfynd och en del yatzy med skruvade regler.
Tack för en fantastisk helg Jerry, Julia och lille Alfons!

Namnsdag blev fotbollsdag. Jag unnade mig det. Newcastle besegrade Chelsea med 2-0 och det var dagens sköna nyhet. 10 rätt på tippset gav mig 42 kr. Nära 13 men ändå så långt ifrån. Jag har haft alla rätt tidigare, men nu var det ett par år sedan.
Kort inlägg ikväll, trött som en gnu.
Tack för alla grattis idag förresten.

Kryckorna är mestadels överflödiga nu. Ortosen har gjort sitt. Nu har jag tillåtelse att gå och stå "på egna ben". Jag slipper gå runt som fd förbundskapten Tommy Söderberg vars garderob aldrig sett jeans, än mindre en kostym. Med ortosen ur vägen kan jag bära mina vardagliga byxor.
Rehabbade idag. En övning fick ersättas av en annan. Benpress blev för mycket. Nåväl, jag repar mig väldigt väl trots allt.