Uppsalahelg med Heli i huvudrollen. Disputation. Jag inser vilket fantastiskt arbete och engagemang som ligger bakom och det är så imponerande.
Stort grattis svägerska Heli för din stora framgång, detta har du verkligen förtjänat!!
Så...
Detta blev en helg utan Sune. En saknad jycke som fick vara hos Maria under helgen. Det är vi väldigt tacksamma över. Lika tacksamma är vi för Lindas jobb med våra andra pälsbollar.
90 mil i ryggen och åter tillbaka på hemmaplan. Skönt. Nu är man sliten faktiskt. Det tar mycket kraft, men på ett positivt sätt såklart, men självklart föds konsekvenser. Man längtar till sin egna säng, ordnade rutiner och i skrivande stund även till jobbet. Förutom att man går lite back ekonomiskt att vandra omkring i mysbrallor så är det inte speciellt underhållande längre. Och det är inte bara ett datum om återkomst till Scania, nej. Det är också ett besök hos röntgen som återstår om miniskern är paj, och åtskilliga timmar på gymmet som stundar. Detta kan innebära med lite otur, längre perioder i myspys. Det vill jag sannerligen inte alls.
Nåväl, tillåt mig att vara deppig ikväll, i morgon kommer säkert fler beskymmer. Men det tar vi då.