Torsdagar är jobbiga. Känner mig febrig och krasslig ikväll. Hursomhelst, det var ett tag sedan jag signerade bloggen och faktum är att det inte händer så mycket i mitt liv nu. Allting är på standby-läge. Visserligen jag jag på bio förra helgen tillsammans med farsan. Vi såg den nya "Meet the Little Fockers". Dessvärre en besvikelse. Men allvarligt talat, hur många exempel finns på filmer som är bättre än sin föregångare? Möjligen Sagan om Ringen-triologin och Termenator 2.
Det roliga att med att besöka bio men farsan är att han är lättimponerad av den nya tekniken och biomiljö med omnejd. Det snurrar en hel del i hans huvud och det är underhållande när han delar med sig av sina tankar. Exempel...

" Tobbe kolla in den där stora popcornmenyn, hur orkar man sätta i sig en sån? Skulle du klara det?"

" Otroligt vad man ser bra!"

" Lustigt att man inte går på bio mycket mer, vi bor ju så nära Kalmar"

Nästa fredag är det isracing och det stör mig att jag kommer missa det.

Det har passerat över en månad sedan mitt snusstopp och än idag har jag inte fallit ur ramarna. Jag har slutat med Nicotinell och använder mig enbart av Onico- ett nikotin och tobaksfritt alternativ. Jag är verkligen stolt över mig själv och det känns som att 2011 kan bli det bäst. Mycket är planerat, allt långt ifrån officiellt men jag ser verkligen fram emot att vara tobiasalexanderdahlin de närmaste tolv månaderna.
Sedan hemkomsten från Berlin är jag numera åter på linen på Scania, Oskarshamn. Givetvis med blandade känslor. Skönt att vara tillbaka, träffa vännerna, andas industrilukt och återfå rutiner.

Årets första blogg berättar om vårt nyårsfirande i Berlin. Endast femtio minuter från Göteborg med airberlin landade vi på Tegel Airport i Tysklands huvudstad. Tog buss till vårt hotell och tog en välbehövlig powernap inför kvällens firande på Brandenburger Tor. Berlinarna hade antagligen laddat ett helt år för denna tillställning. Fram tills denna tidpunkt trodde man knappt att man var i en huvudstad. Folktomt.
Men...
Folk poppade liksom upp överallt ju närmare vi kom Brandenburger Tor och längs Fredrichstrasse skrek tyskar, med sina smala läppar och förstorade framtänder "Gutes Neuers Jahr". Precis som man framställer en soldat i tyska filmer. Dessutom var de beväpnade med alldeles för stora raketer. Polisen hade redan tappat kontrollen. Vi befann oss i ett inferno. Raketer siktades mot människor, glasflaskor krossades och korv såldes i överflöd längs gatorna. Vid tolvslaget hade allt lugnat ner sig och vi kramade om varandra över det nya året.

Vi besöker diverse muséum, tittar på kulturella byggnader och shoppar i stadens största köpcentrum KaDeWe (Kaufhaus des Westens).
Berlins tragiska historia uppdagar sig vid Checkpoint Charlie, passagen över mellan väst och öst. Många människor sköts ihjäl här som försökte fly över muren. Nynnar på Ebba Grön´s "Die Mauer" som handlar just om det här. Intressant. Och tragiskt. Det är endast tjugotvå år sen.

Gjorde en hel del fynd för övrigt, köpte en Hugo Boss kostym för tretusen spänn i stället för Sveriges motsvariga pris på femtusenniohundra spänn. Maten var billig likaså, och fantastiskt god. Fortfarande mätt. Tack svärmor och svärfar som bjöd oss på denna fantastiska och oförglömliga resa.

Med reservation för felstavning och grammatiska fel.