Sömnlös. Halva semestern snart gången och jag undrar så smått, vad hände med den tiden? Jag har verkligen kopplat bort jobbet, men kreativiteten har varit obefintlig. Alltid är det på kvällar och nätter dessa tanker knackar på. 26 juli 2013 har snart passerat och kommer aldrig åter. Vad har jag gjort idag? Vad har jag inte gjort? Vad borde jag hunnit med?

Det är alldeles tyst, mörkt. Det enda som lyser upp är just nu mobilen som jag skriver på, som så många gånger tidigare. Huvudvärk nu nästan, alfabetet är begränsat i natt och dessutom skrivkrampssyndrom.

Kanske lider jag av det sistnämnda för att denna dagen var som alla andra dagar. " Just another brick in the Wall" som Pink Floyd sjöng. Kanske ger det mig ett kvitto på att "fånga dagen" tidigare och oftare. Livet springer på. Så fort. För om drygt två veckor står jag parningsklädd för Scania och allt startar igen....

Kalmarsväng igår. Diverse ärenden i staden och huvudet börjar snurra på Citygross. I köttdisken. Fransyskakött, nöt- bland och fläskfärs till entrecote, ryggbiff, kotletter och inälvor.
Jag står och begrundar i hur många djur som slaktats bara till den här disken och detta är bara en av så obeskrivligt många charker som finns i landet. Och kunderna är som gamar, bokstavligt talat, eller hyenor.
Jag är inget undantag. Jag vill inte bli vegetarian, då skulle jag inte må bra. Inte i längden.

Att se djur som slaktas är jobbigt, men detta är vardagen. År in, år ut. Någonstans får man hoppas att djuren varit lyckliga och att döden inträffade utan eftertanke. Att vips så blev det mat. När jag lägger mitt kött i vagnen infinner sig ett lugn och en tacksamhet att djuren har ett bra liv i Sverige om man jämför med övriga Europa...

Nu är det sannerligen sommar. Uppenbarelsen i Mönsterås syns tecken och syndrom. År efter år.

Kön på Netto blir ännu längre.

Statoil täcker hela sin areal på husvagnar och husbilar som absolut inte ska tanka. Bara parkera, köpa glass, äta den och sen flytta sitt enorma ekipage.

Cyklister på bilvägen.

Äldre par som cyklar, där mannen är minst tre cykellängder före frun.

KajPlats 1 öppnar och pizzeriorna töms på folk.

Rabarbersoppa i Mönsteråsviken. (varför kan det aldrig vara klart vatten när man ska bada?)

Har funderat över hur lätt det skulle vara att slå ut ett samhälle. Att slå ut samtliga nät till Smartphones. Jag har varit utan nät i sexton timmar och jag är helt hjälplös att kunna kommunicera med omvärlden.

Extremt irriterand ska jag nu ringa min operatör från Rebeccas telefon som till råga på allt har samma (!) operatör som jag, och hennes funkar.

Problemet var tydligen redan åtgärdat. Nu ska de fixa kunders telefoner, en efter en. Heja 3. Två dygn senare är det nu täckning på mobilen.

Fredag och lite muligare väderlek. R jobbar till halv två och jag planerar för tacos. Äntligen är mopeden nedskriven svart på vitt hos Folksam, tidningen på autogiro och måstesamtalen uppringda.

Medan dagen innehållit ovanstående punkter har jag källsorterat, handlat, litervattnat tomaterna som är många och mycket i år, postat brev, tvättat och diskat. Med mat på bordet 13.30 har jag säkerligen en nöjd hustru. ( Hade nog räckt med maten ).

Nu sitter jag lagom nedslagen i soffan och har inte direkt slitit ut mig, fast med en vansinnig effektivitet får man mycket gjort. ( hmm, det där kanske jag inte skulle ha skrivit) :)

Gårdagens besök i Kalmar blev lyckat. Träffade Maria, Christian och Anton på Skälby Gård med alla djuren och i helgen är R ledig. Finally.

I eftermiddag blir det en sväng med mopeden.

"Sol i sinne, brun inne" -Rudolf

Sommaren börjar likna 1994. Gassande sol och molnen firar semester i fjärran någonstans. Det var det året Sverige vann bronset i fotboll i USA. Något jag aldrig glömmer.

Har varit ute med Sune och fångat alla solstrålar och väl inne hinkar vi i oss deciliter efter deciliter. Efter en dusch av oss båda återupprepar vi vattenintaget på nytt. Hett. Härligt.

Hemkommen från en blixtvisit i Göteborg. Tråkigt ändamål med den här resan men så är livet ibland. Trots fotbolls-em på damsidan och gothia cup kändes staden ödslig.

Så här dagen efter har vi besök Läckeby Djursjukhus med Sune. Ultraljudat hans urinvägar utan större problem som vi ändå befarade trots att hans syster fått avlivats i unga år. I morgon bär det söderut igen över dagen då vi ska träffa Maria och Christian med deras lille son Anton. Ska bli väldigt trevligt.

Semesterns "måsten" är ännu icke påbörjade, men "det blir bättre sen" som farsan brukar sägs.

Vi har stängt fabriken. Fyra veckors semester sparkar på dörren och vill in. Jag öppnar den på vid gavel och konstaterar på nytt, som varje år, välförtjänt.

Det är nu man ska hinna allt. Det är nu man ska träffa alla, ta den där ölen ihop, besöka en annan stad och bara fylla kalendern till bredden med alla måsten. Lyckligt nog har jag aldrig gjort så. Kanske är det därför jag aldrig får tummen ur? Kanske är det därför man kan längta till den blåa fabriken ibland?

Jag har några måsten, det är planerade sådana. Men man måste även avsätta tid för sånt som är roligt och bara få njuta, åtminstone för stunden.