Kalmarsväng igår. Diverse ärenden i staden och huvudet börjar snurra på Citygross. I köttdisken. Fransyskakött, nöt- bland och fläskfärs till entrecote, ryggbiff, kotletter och inälvor.
Jag står och begrundar i hur många djur som slaktats bara till den här disken och detta är bara en av så obeskrivligt många charker som finns i landet. Och kunderna är som gamar, bokstavligt talat, eller hyenor.
Jag är inget undantag. Jag vill inte bli vegetarian, då skulle jag inte må bra. Inte i längden.

Att se djur som slaktas är jobbigt, men detta är vardagen. År in, år ut. Någonstans får man hoppas att djuren varit lyckliga och att döden inträffade utan eftertanke. Att vips så blev det mat. När jag lägger mitt kött i vagnen infinner sig ett lugn och en tacksamhet att djuren har ett bra liv i Sverige om man jämför med övriga Europa...