Darcy Ward lämnar Dackarna för Piraterna. Får inte Målillaklubben några värdiga ersättare för Lindgren och Ward så skiter jag i speedwayen nästa år. Vill helst se Tai Woffinden och Emil Sayfutdinov köra för oss kommande säsong till och med Nicki Pedersen är välkommen! Piss!
Fredagen den 13 är snart till ända och än så länge är jag icke drabbad av någon slags otur. Ett stenkast från mig, har jag idag fyndat en skjorta, t-shirt och en liten "lekhörna" med smart förvaring och någonstans för kommande nytillskott att kunna pyssla, måla, bygga lego och allt annat som inte stoppar ett barns fantasier. Helnöjd.
R gör återigen ett monsterpass på jobbet. Jag tar tillfället i akt och avslutar dagen med att städa undan och fixa med tvätt...
Trettontimmarspass för Rebecca idag. Såå imponerad att hon orkar med det. Sune är med henne och underhåller folket på arbetsplatsen och de lär vara lika trötta när de kommer hem.
Jag själv har känt mig hängig idag, inte riktigt på topp och kanske är det en förkylning på inkommande? Såg på reklamen nu. Tydligen så delas det ut en äkta landslagströja på betson.com om man registrerar sig? Hmm, hake?
Sverige mötte Kazakstan ikväll i en ytterligare VM-kval match, gutt med vinst, 0-1. Zlatan.
Kylskåpet börjar gapa tomt igen och jag förstår hur herrans massa gånger man är och handlar varje månad. I skrivande stund sitter jag i stolen, oförmögen att åka själv, och någon dag framöver här får jag deala till ytterligare en skjuts.
Trots att man storhandlar så måste ju bröd, grönsaker, mejeriprodukter inhandlas i sinom tid. Vill inte leva på ketschup och konserver heller. Dock kan jag planera måltider bättre men helt ärligt så är det suraste som finns. Och då blir det sällan bra.
Kanske ska man lyxa till det med en matkasse fram till dörren?
"När hösten kommer och tiden gått för fort. När allt känns på rutin och redan gjort" sjunger Lars Winnerbäck i låten "för dig". Hösten har sannerligen anlänt då de grön-gula löven tackar för i år och faller till marken. Tiden har gått fort och man har fått en ny rutin efter semestern och i ens dagliga vardag som tillfälligt handikappad. Dock är ingenting gjort. Ett stort rörelsehinder är orsaken till det.
Vid denna tidpunkt nästa år, när löven faller till marken igen, har vi en bebis i huset. Tanken är både skrämmande men framförallt spännande.
Snart halvvägs in i graviditeten och det ska bli hur kul som helst. Så fort jag blir av med kryckorna ska jag fixa i ordning här hemma inför nytillskottet.
Tiden går och har gått så fort hittills och under hösten och vintern stundar så mycket annat som ska bli så kul. Livet leker just nu och jag är lika lycklig som tjuren Ferdinand innan han "satte sig ner"
När man går hemma sjukskriven och oförmögen att köra bil är det nästan omöjligt att spendera pengar. Igår hjälpte dock farsan mig att inhandla de allra nödvändigaste. Matvaror, kattmat och kattsand. Vi längtar dock till att kunna åka till Kalmar och ta en fika och spana in nya prylar till bebisen som tittar ut 2014.
Det är obotligt tråkigt att vara hemma.
Dackarna åkte ut i semifinalen mot Elit Vetlanda. De gjorde kanske årets sämsta matcher och nu är elitserien över kan man säga. De var grymma under grundserien och det är det jag kommer minnas, med lite avstånd till det abrupta slutet.
Fisketur har jag hunnit med. Jerry och jag drog varsin gädda på 1 och 2 kilo. Härlig dag, men lite smärtsamt sedan på kvällen i knät, men det får man leva med.
Knät då? Tja, jag har gjort mitt första rehabiliteringsbesök. Superduktig sjukgymnast verkligen och jag känner att rörligheten återkommer dag för dag, även om mitt vänsterben ser löjligt ut i jämförelse med höger sida. Runt 20 september får jag, med stor sannolikhet, börja belasta benet. Då är det bara smärta som hindrar och kanske kan jag få trycka ner frikopplingen på bilen. Längtar och saknar det.
Jag saknar att gå, jag saknar att kunna åka inlines. Men jag ska inte misströsta, för det är så nära nu. Från den dagen jag kan gå igen ska jag alltid känna en tacksamhet att ha två ben. Alla är inte så lyckligt lottade...
Drop-in-besök på Scania under eftermiddagen. Härligt att träffa alla igen. Vill tacka er alla som visar omtanke för mig och glädjen till framtida nytillskott i familjen Dahlin. Trött i kropp och armar efter långa sträckor i monteringen på kryckor, det känns. Ordentligt, på riktigt.
Fyra år har gått på dagen sedan Rebecca och jag blev tillsammans. Det ska firas lite extra ikväll. Älskar dig frun och vilken underbar framtid vi har till mötes dessutom. Längtar.
Idag fick jag ett hederligt krya-på-dig brev från min barndomsvän Jerry. Sånt gör mig glad, skitglad på ren svenska. Han lovade en fisketur och det behöver jag, säkerligen båda två.
Återbesök av skenben. Allt läker väldigt fint och prognosen ser bra ut. Gipset kapades itu strax innan röntgen och i stället fick jag en ortos, som är en slags skena eller en klämma som är fäst runt benet.
Hursomhelst, nu får jag böja på knät och om ytterligare någon vecka eller två får jag även stödja på det.
Dock är det en återigen bekräftad krosskada av skenbenet och Ironman, maraton och off pist med skidor är sporter jag verkligen bör undvika. Fotboll, innebandy och pingis är dock helt genomförbara i sinom tid där endast en eventuell smärta hindrar utan farligare konsekvenser.
Fredag och första helgen av min sjukskrivning börjar. Vi har haft en härlig vecka här på västkusten där vi blivit rejält bortskämda med mat, fiske med mera. Två makrillturer har det blivit och båda med bra resultat. Det går bra att fiska från rullstolen men givetvis är man begränsad.
Vi har tagit ett sista farväl till Rebeccas farmor och hela ceremonin var så lugn och stilla. Väldigt fin, och självklart sorgsen.
I morgon, eller idag när detta kommer publiceras så är det speedway från Daugavapils i Lettland. Spännande!
Måndag. Första dagen efter den fyra veckor långa semestern. För många betyder detta ångest, för egen del är det ångest att inte KUNNA jobba.
Jag klagar inte på platsen jag befinner mig på nu, men hade hellre knegat och kunna gå. Jag har saknat jobbet, jag trivs på Scania. I stället ringer jag nödvändiga samtal, hittar nya sätt att utföra saker från rullstolen samt tar en dag i sänder.
Om en vecka ska gipset avlägsnas. Jag märker att gipset nämligen blir större och större för varje dag och oavsett resultat på skiktröntgen lär jag slippa gips. Skönt. Det kan klia något så vansinnigt ibland.
Idag når vi vecka fjorton i vår graviditet och jag återkommer givetvis mer om det. Stolt.
Äntligen ska man bli pappa! Det är så magiskt, så fantastiskt häftigt och man har sannerligen svårt att finna ord över en sån lycka. Ännu roligare blir det att vår lille/lilla får en jämnårig kusin fem till sex veckor tidigare. Livet kommer att förändras. Dramatiskt. Fast det kommer förändras till något så roligare.
Att titta in på ett ultraljud var det häftigaste jag varit med om, trots en viss nervositet som infinner sig strax innan. Men att se ett huvud, hjärnhalvor, armar och ben samt ett hjärta som slår med ljusets hastighet slår allt. Jag längtar redan!
Snart är semester över, sista dagen idag. Jag vill börja jobba nu, men kan inte. Håller på att köra rehabeliteringsövningar. Det går bra, känner mig piggare för varje dag som går. Ska in till Kalmar och lämna tillbaka en lånad rullstol. Mitt nya "åk" från Mönsterås har anlänt. Farsan hämtar den under dagen.
Tack alla som stöttar oss med diverse saker för oss. Vi kämpar, det går långsamt, men är genomförbart. Nu tar jag nya tag! Ska bli trevligt att hälsa på Scania om två veckor, länge sen man såg alla! Ha en härlig fredag!
