När man går hemma sjukskriven och oförmögen att köra bil är det nästan omöjligt att spendera pengar. Igår hjälpte dock farsan mig att inhandla de allra nödvändigaste. Matvaror, kattmat och kattsand. Vi längtar dock till att kunna åka till Kalmar och ta en fika och spana in nya prylar till bebisen som tittar ut 2014.
Det är obotligt tråkigt att vara hemma.
Dackarna åkte ut i semifinalen mot Elit Vetlanda. De gjorde kanske årets sämsta matcher och nu är elitserien över kan man säga. De var grymma under grundserien och det är det jag kommer minnas, med lite avstånd till det abrupta slutet.

Fisketur har jag hunnit med. Jerry och jag drog varsin gädda på 1 och 2 kilo. Härlig dag, men lite smärtsamt sedan på kvällen i knät, men det får man leva med.
Knät då? Tja, jag har gjort mitt första rehabiliteringsbesök. Superduktig sjukgymnast verkligen och jag känner att rörligheten återkommer dag för dag, även om mitt vänsterben ser löjligt ut i jämförelse med höger sida. Runt 20 september får jag, med stor sannolikhet, börja belasta benet. Då är det bara smärta som hindrar och kanske kan jag få trycka ner frikopplingen på bilen. Längtar och saknar det.
Jag saknar att gå, jag saknar att kunna åka inlines. Men jag ska inte misströsta, för det är så nära nu. Från den dagen jag kan gå igen ska jag alltid känna en tacksamhet att ha två ben. Alla är inte så lyckligt lottade...