Dagarna kommer och dagarana går. Det är nästan så att jag glömmer att jag är anställd ibland. Det känns som en arbetslöshet att bara gå hemma. Man tycker att man borde få så mycket gjort då, men det får man inte. Men i all rastlöshet här hemma, sätts teven på "on-knappen" mer än tidigare. Med minimal rörlighet, och till viss del rullstolsbunden (inte beroende, men det används för vissa aktiviteter) så borde man vid trettio plus gå upp i vikt. I synnerhet när man tittar på Masterchef Australia. Ett härligt och spännande matlagningsprogram där man alltid måste äta något, varje gång man tittar.

Vikten är intakt på stabila 72 kilo, precis som innan skadan. Det är jag tacksam för. När man har en stund över så passar jag på att gräva i "Tradera-träsket" och visst har man gjort en del fynd som snart fyller min brevlåda till bredden.

På tal om fynd, vid klockan två i eftermiddag bjuder min granne, tillika arbetskamrat, in på loppis. Kanske kan man fynda lite grejer? Perfekt gångavstånd med kryckor, ungefär etthundrameter.

 

Gör jag ingen nytta alls? Jodå. Har suttit med viktiga papper och räkningar och sorterat. Färdig nu och det känns skönt att ha sånt strukturerat. Sedan blir det att fixa med tvätten, sortera, vika, skänka, släng m.m.

Nähe, gott folk, nu på med en snyggare outfit och sedan hoppa i väg för fina fynd, just around the corner...