Inte mycket till sömn i natt. Jag hade i princip alla förutsättningar. Kanske håller kroppen på att ändra sin egen set up?
Om ett par månader kommer dygnsrytm, vardagliga rutiner och måltidstider leka Liseberg utan säkerhetsbälte. Jag har läst ut två "pappaböcker" på kort tid som dessutom varit förenat med stor entusiasm. Två böcker läste jag knappt under min skoltid. På den tiden läste man baksidan och skrev en recension och hittade på ett coolt avslut. Kanske håller man på att bli vuxen på riktigt? Kanske är man inställd på ansvaret till en annan människas liv?
Något händer. Det inträffar på den mentala biten. Plötsligt är jag inte så osäker längre. Redo för livets utmaning. Livet självt.