31 juli 2009 var dagen då Östergötland fick sig en granskning. Startade en liten "Sverigeturné". Hälsa på mina bröder. Startade färden 09.10 från Mönsterår Resecentrum och nu sitter jag i Katrineholm och skriver en kladd till kvällens inlägg. Jerka skjutsade mig till stationen, Swebus Express. Så här långt, lugnt. Passagerarna på dessa bussar är gemytliga och sympatiska, en gammal synskadad dam nyser plötsligt till och snoret från hennes ruckliga näsa kramas av från en ännu skrynkligare hand. Hennes granne, dvs sätet bredvid räcker över en näsduk. Damen tackar så hjärtligt och lägger försiktigt näsduken i en spypåse, ergonomiskt placerad för dess kunder. För min egen del hjälper jag en tjej i min egen ålder genom att låna ut min mobilladdare, signerat Sony Ericsson. Väl framme i Norrköping, ska jag avverka över fyra timmar i landskapets i särklass mest överskattade stad. Här finns ju ingeting, vart ligger apoteket? Ingen verkar veta heller. Segt, likt ett gammal tuggummi under ett tunnelbanestågsstol, finner jag mig extremt uttråkad. Äter en medioker kebabtalrik och väntar, och väntar och väntar.

När tåget senare ska dra vidare mot Katrineholm, så sitter det en tjej, runt 17-18 år kanske, och spyr ut hela sitt ordförråd, "han ba, och jag ba, liskom typ, hallå, samt jag börjar fucka upp totalt asså" Världens längsta tjugo minuter når sitt slut och jag kommer fram till nästa destination (redan nämnd). Ösregn under den trekvarten jag är där, när jag traskar mot perronegn möter jag Markus birro, känd svensk krönikör på en stor kvällstidning. Lite av en förebild för mig, beträffande skrivandet. Gillar honom skarpt.

Tåget går nu vidare mot Hallsberg, där Jonas väntar. Fullproppat med folk, sitter på en pall i bistrovagnen. 18.57 når jag Kumla, ungeför lika sliten som en A-lagare en tisdagkväll. Natti. Hej.

Ps.Nästa gång tar jag flyget! ds.