Sverige nationaldag i all ära, men där upphörde visst hurra-ropen ganska omgående. Landskampen, shit var ska man börja? Just nu är jag alldeles för deppig för att på något sätt kunna referera hur dåliga vissa spelare är. Trettiotusen på läktarna på Råsunda, nationalsången ljuder över Stockholm i operaformat (!) vinna eller försvinna är förutsättningarna, hur skulle vi kunna missa det?
Dålig straff, feg coach och en benprotes förstör en kväll som skulle bli en dag att minnas för oss fotbolsälskare. Katastrof.
Havregrynsgröt, pölsa och tio Tuborg, ikväll hade jag velat vara dansk. Grattis!
Luften gick ur mig, mina ord talar uppenbarligen sitt tydliga språk på hur motiverad jag är att berätta om dagen som gått.