Framtidsplaner medför ofta risktaganden. Rutiner och stamp i vatten. Ärligt talat i längden, slentrian och likgiltighet. Jag har många gånger funderat över framtiden, vad som komma skall. Helgen som passerade blev jag verkligen inspirerad. Polletten trillade ner. Då.

Nu. Lönespecifikationer dimper ner bland posten, alldeles för fort. Räkningar betalas, teven slås på on-knappen och snön yr utanför ett redan insnöat fönster. Rutin och vana. Hursomhelst motivationen befinner sig på tiotusenmeter och Rebecca är regisören till varför jag inte pratar om något annat än studier. En typisk pojkdröm, jag är inget undantag. Snart tjugonio år och en Aha-upplevelse kan uppernbarligen dröja. Nöjd med beslutet, inget överilat handlande tidigare i livet, nu ska jag nå mitt mål. Lycka.