Snö, ett ständigt förekommande ord på bloggen. Hur skulle man kunna missa det? Efter att huset bestigits inser man verkligen att omnämnadet om snö är befogad. Sextio till sjuttio centimeter ligger packat på huset takpannor och till alla er som inte sett över era tak inför vintern, be Fader Vår Guds skull. Hustak raserar över landet och jag är inte beredd att vänta på den dagen. Väl uppe på toppen, efter ungefär en timmes snöröjning halkade jag. Gled ned längs plattorna på taket likt kvinnan i "Potatishandlaren" dock utan en sticka i baken. Mjuk landning. Skratt utbröt inombords. Upp igen.

Postbilen kom och stannade till. Hon klev ur, förväntade mig en tillsägelse för dålig skottning vid brevlådan, men kom undan utan varning.
-Snacka om evighetsgöra, ropade hon upp till mig samtidigt som hon sorterade posten.
-När du har delat ut posten i grannskapet är du mer än välkommen upp hit och hjälpa mig, sa jag. Postgubbar/kvinnor är inte bara trevliga, de är sociala dessutom. Åtminstone denna kvinna.

Ishockeysvettig. Nu, välförtjänt dusch.