Det skulle bli en helg i Göteborg i speedwayens regi. Det blev så otroligt mycket mer än så. Låt mig ta historien från början.
Tågbiljetterna till Götet uppgick till över tolvhundra när vi skulle beställa dom knappt två timmar innan avgång. Naturligtvis tog vi bilen. Under färden nämnde jag för Rebecca att jag skulle ringa Jonas när första heatet i Speedwayens Grand prix gick av stapeln. Ett smått leende fick jag som svar. Hon visste, visste vad som komma skall.
Väl framme lovades vi mat såsom alltid, denna gången dock lite senare eftersom vi väntade besök av Rebeccas farmor. Någon farmor kom aldrig.
Det ringde på dörren och först in i lägenheten var Kattis. Jag var blåst. Fullständigt. Hon mötte upp min chockartade blick, log brett och det hela övergick som skratt från hennes sida, innan hon avslutade garvet med hennes karaktäristiska nöff-ljud när hon flabbar som mest. Jag stod paralyserad. Stel. Vad gör ni här? frågade jag väldigt anklagande. Vi ska umgås med er får jag till svars av äldste bror som för övrigt hade odlat "wannabe-Harley Davidson" skägg och mustasch.

Hursomhelst, lördagen umgicks vi tillsammans på Liseberg med trädgårdsmässa. Åkte karuseller mest med Jonas grabbar och passade på en Balder-åktur tillsammans med ovan nämnda namn.
17.00- dags för Ullevi och speedway. Säger inte mer än så, speedway...behöver jag säga mer?:)

Söndag, och hemfärd. Hinner med ett besök ute i Frölunda, en kik på maine coon-kattungar. Farligt.
Hemfärd med ett olyckligt slut. För en grävling i alla fall. Innan Fliseryd körde vi på en med vänster bakhjul. Vi sprang ut för att kolla så att han var död. Nepp.
En tung och stor sten senare var hans lidande över. Agerade rätt, snabbt och smidigt. Nöjd, trots allt.

Summa sumarum, en fantastisk helg i Göteborg, som så många gånger för och komma skall.