Höstens dunkla belysning blir mer och mer påtaglig. Det är mörkt när man vaknar, mörkt när man lägger sig och det enda som återstår är en tio minuter för lite. Sysslorna är många, hälften är inte ens påbörjade. Veden ska under tak, tulpaner ska planteras och en högtid planeras. Jag har passerat 29½ år och är det kanske en 30-års kris runt hörnet månne?
Svaret är: Inte en aning. Men att följa valvakan, lyssna på Karlavagnen är förmodligen tecken på det. Skämtåsido, jag mår fantastiskt, lycklig som få och under sommaren förlovade jag mig med min Rebecca. På västkusten i makalöst spöregn och en källarsval Asti Cinzano bytte vi ringar. Underbart!
En sammanfattning av detta året är att jag har utvecklats på många sätt. Detta var även året då mitt tilltalsnamn började användas av alla i min närhet, i synnerhet av Rebecca. Detta var året då mina fritidsintressen fick nya lysrör i rampljuset. Allt är så pertfekt som det kan vara helt enkelt.

Vad hände med alla nio katterna?
De fyra ungar som föddes på Norges nationaldag såldes två och två till två olika hem. Vi har för närvarande fem katter kvar. Lexus, Oliver, Maja, Stina och Ester.

Varför har bloggen legat på torken?
Fullt upp helt enkelt. Prioriterar inte datorn först numera, men med tanke på mina utländska läsare återupptar jag nu detta alster och ska göra allt som står i min makt så uppdateringar kommer mer kontinuerligt.

Vad har mer hänt under sommaren?
Jag har blivit farbror för femte gången till lille Noah, fått permanent jobb som gruppsamordnare på Scania, utvecklat min fiskehobby och dessutom har vi blivit av med att bilar som kommer till oss använder vår gräsmatta som bilväg. 1-0 till mig.

Nästa helg kommer bror *2 hit. Mönsterås Marken med fyra stånd står för dörren. En som säljer hårt godis, en som säljer indiantröjor, en som säljer strumpor samt någon från Lottakåren som säljer lotter. Mer än så är det inte. Knappt.