Del 1/4
Vi flög från Nyköping, där Jonas och Adde mötte upp farsan och mig. Parkerade på långtid och vägde och mätte vårt handbagage eftersom Flying Ryan (Ryanair) var extremt noga med sådant. Planet var i tid och vi startade vårt äventyr 11.25 svensk tid. Flyget var Ullared-färgat i gult och blått på insidan och serverade en öl för femtio spänn till farsan som han bittert ångrade på grund av det höga priset. Vi skrattade gott åt hans snedsteg. Men det skulle bli värre för någon annan.
Hursomhelst så landade vi planenligt i Skottlands huvudstad Edinburgh runt två brittisk tid. Tog bussen in till järnvägsstationen och löste biljett till Manchester. Tåget var rätt dyrt, kanske den enda som var dyrare än i Sverige. På tåget som vi för övrigt fick springa till var fullproppat med folk så vi intog position bredvid muggen. Toaletten som jag senare besökte där årets misstag genomfördes. Av mig. Öppnade, trodde att låset var automatiskt, men icke. En skotte, full, antagligen påverkad av annat än sprit öppnade och garvade. Jag täckte de vitala delar jag kunde för att inte skrämma vagnen vi satt i:)
Killen hade högt tandkött och kanske en tegelsten som framtänder led förmodligen med mig och nästa gång han såg mig i tåget var det glömt.

Manchester Piccadilly var stationen vi gick av vid. Kvällen skulle bjuda på Greyhound Racing i Belle Vue, ett stenkast från industristaden vi precis kommit till. Löste biljett och kom till något skumt ställe, men stadium hittade vi trots allt. Vi svepte våra första brittiska öl tillsammans när vi tippade vinnare i de åtta första heaten. Jag lyckades pricka in den första vinsten. Gott. Vi förlorade alla, men vann tillbaka hälften av vi satsat, men vi hade en perfekt kväll!
Sent på kvällen kom vi till vårt slutstation för dagen, nämligen Liverpool.