Del 2/4
Vi vaknade upp på hotellet i Liverpool. Hungriga som få efter gårdagens långa dag med mycket resande och nya intryck. Vi åt en typisk engelsk frukost med äggröra, bacon, vita bönor, blodpudding och liknande. Inte så tilltalande egentligen, bara lite bukfylla som man höll sig mätt på väldigt länge. Hotellet i sig höll inte så där jättehög klass. Typiskt England, heltäckningsmattor, omoderna duschar och möbler. Detta övergår mer till charmigt, dock inte modernt. Farsan som precis fyllt 65 var en av de yngre i genomsnittet. Många käppar, med gamla väskor patrullerade dygnet runt på det enormt stora hotellet. De la sig aldrig. Efter frukost utforskade vi affärerna och tog en promenad till Albert Dock, hamnen i Liverpool där vi hittade en Beatles-butik. Tidlös musik som förmodligen alltid kommer funka, även nästa generation. Inhandlade en tröja innan vi tog en hamburgertalrik och en pint för under hundralappen. Perfekt. Beställer man något annat än öl till maten i England rycks gärna ögonbynen upp.

Match! Everton-Blackburn i Preimer League klockan 15.00 engelsk tid. Åkte taxi i tjugofem minuter för under sextio kronor, sjukt billigt mot i Sverige.
Väl framme vid hemmaarenan, Goodison Park gick folk i bredd, likt en vallfärd mot tryggheten och gemenskapen att älska ett fotbollslag. De flesta var beväpnade med en pint och havsblå tröja eller liknande. Hade man inget blått på sig var det inte speciellt svårt att få tag på det. Längs vägen såldes Everton-prylar till förbannelse. Som Newcastle-supporter motstod jag givetvis.
Vi tog plats på en halvfull arena som en halvtimme senare skulle sakna en ledig stol. 0-0 i halvtid och Jonas och jag skulle hälla av potatisen tillsammans med tusentals andra. Vänstertrafik in, vänstertrafik ut. Klart. Väldigt smidigt med allt, engelsmännen är mycket trevliga. När jag besökte landet 1999 sa jag samma sak, "skulle kunna bosätta mig i England". Jag har inte någon annan åsikt nu.
Nåväl, andra halvlek började så småningom och folk sjöng, skrek och levde sig in. Passionerad publik. Plötsligt-mål! Och ett våldsamt vrål utbröt så det dånade i öronen under taket där vi stod. Helt otroligt, svensk fotboll-släng dig i väggen! Sedan...straff för Everton och chans att utöka ledningen. Yes, 2-0 målet filmade jag och samma vrål återkom och de rödlätta, fräkniga och beniga fansen dansade och hoppade runt. Riktigt underhållande. Matchen slutade 2-0 och folk vandrade ut tillsammans igen. Tio minuter senare var stadium öde. Vi gick genom parken och skymtade Liverpools andra arena, Anfield. De båda rivalerna låg riktigt nära varandra. Vid Anfield påmindes vi av den tragiska olycka som hände för 22 år sedan då en läktare rasade och tog livet av 96 Liverpool-fans. Halsdukar från övriga engelska lag med R.I.P hälsningar till klubbens fans var fastknytna runt arenan. Respekt.

Taxi därifrån för samma summa som ovan tillbaka till Aldephi Hotel. Slutkörda rent mentalt av intryck vi fått lugnade vi ned oss med lite kortspel, "svensk skitgubbe". Köpte ett par pints på hotellet innan vi somnade ovanligt tidigt. Tidigare än de 100 stycken pensionärer utrustade med käpp. Otroligt.